Skivrecension: Anna von Hausswolff

Anna von Hausswolff
Dead Magic
(Pomperipossa/Playground)
Betyg: 4

Anna von Hausswolff gör det inte enkelt för sig. Och varför skulle alla musiker följa minsta motstånds lag? Varför måste alla lalla på samma sätt? Huvudinstrumentet på Dead Magic är en dansk kyrkorgel. Första låten - av sammanlagt blott fem - The Truth, The Glow, The Fall vecklar långsamt ut sig under sina tolv minuter. Efter sådär fyra minuter får orgeln och Hausswolffs röst - röst - sällskap av bland annat trummor. Efter sådär åtta minuter försvinner trummorna och en gitarr som porlar som vatten dyker upp innan stjärnorna tänds över trollskogen. Rösten är sprucken nu, som om hon skrikit sig hes. Manisk.

Med den sortens smått obegripliga liknelser går det att fylla recensionen. Med det inte sagt att musiken är obegriplig, bara svår att sortera in i färdiga mallar. Och bara det är förstås anledning att tycka om den.

Förresten. Rösten. von Hausswolff har aldrig sjungit bättre eller mer utmanande. Det låter som om hon går igenom en väldigt dålig drogupplevelse. Kanske tråkigt för henne, men bra för oss. The Mysterious Vanishing Of Electra är en skärseld för rösten. I alla fall tills Ugly And Vengeful tar över med sina sexton minuter och är ännu skärseldigare. Där sjunger hon plötsligt med sin allra vackraste röst, längst ut på andra sidan av sin spännvidd, men rena och klara toner. I alla fall inledningsvis. Sedan övergår det i brötfest och långa solon från både gitarr och orgel. Här hörs det att producenten Randall Dunn även jobbat med Sunn O))).

Om den här skivan släppts i november hade jag inte vågat lyssna. Bättre skräckfilm för öronen var det längesedan jag hörde. Och om barnen inte kan sova ställer ni omslaget vid deras säng. God natt!

Läs mer om liknande:

Skivrecension: The Miraculous

Konsertrecension: Anna von Hausswolff

Hon gjorde en av årets bästa skivor 2012

Skivrecension: Yoko Ono/Plastic Ono Band