Föreställning: Brynolf & Ljung

Brynolf & Ljung
Tid: Söndagen den artonde december.
Plats: Konserthuset. 
Längd: 105 minuter. 
Publik: Mer eller mindre slutsålt. 
Bäst: Publikkontakten.

Brynolf & Ljung är kända från TV4 med Brynolf & Ljung – Street Magic. De har medverkat i Allsång På Skansen, Nyhetsmorgon, Sommarkrysset, Godmorgon Sverige och, okej. Ni förstår poängen. De har också uppträtt på internationella scener via bland annat medverkan i tv-programmet Britain´s Got Talent. Efter att rent av ha varit i Las Vegas, den färgglada ökenmetropolen där hopp och förtvivlan är grannar, är Växjö konserthus möjligtvis ett naturligt steg.

Showen börjar med en film på skärm om deras bakgrund och alla framgångar. För säkerhets skull är filmen på engelska så vi ska förstå hur big de är abroad, in the outland.  Sedan trollar de fram ett bowlingklot ur ett anteckningsblock. Skärmarna kommer även till nytta när svenska kändisar berättar vad de vill se i Brynolf & Ljungs show. Bland annat en älg (check!) och ett blodbad (jo, ett litet blir det). Vi får också veta hur man trollar fram ett bowlingklot, men självklart utan att egentligen få veta hur man verkligen trollar fram ett bowlingklot. Delar av showen utspelas även på storbildsskärm när vissa av tricken annars inte skulle synas. Delar av föreställningen hade onekligen gjort sig bättre på tv. Rubiks kub är till exempel för liten för att fylla ett konserthus. Det gäller även de många korttricken.

Showen Hokus Pokus Motherf*ckers har varit på turné i snart ett år. Duon är samspelade, trots problem med luftgeväret. Med det kanske är planerat? Det handlar inte om att trolla bort flygplan eller dela på elefanter, snarare om att stoppa kulor. Hur mycket de som sitter långt bak i publiken verkligen uppfattar är svårt att säga. Undertecknad sitter relativt långt fram och lyckas ändå inte njuta av detaljerna. Men å andra sidan – att publiken inte hänger med är grunden för allt trolleri. Om vi visste hur det gick till skulle poängen gå förlorad. Men Konserthuset är onekligen bitvis för stort. Mycket av duons framgång bygger också på deras personkemi och utstrålning. De är något av en svensk motsvarighet till amerikanska Penn & Teller (som de också har imponerat på), även om deras karaktärer inte är lika välutvecklade och de ibland verkar lite trötta. Det har varit en lång turné.

Trots att det bitvis är snopet att rekvisitan är så liten är det ändå god underhållning som är skickligt framförd, men det hade gått trolla bort femton minuter från speltiden.

Läs mer om något helt annat: 

Konsertrecension: Urban Turban 

Konsertrecension: Nina - A Dangerous Story About Me And Nina Simone

Konsertrecension: Agent Side Grinder 

Skivrecension: Regina Spektor

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.