torsdag, september 24, 2015

Bokrecension: Samlade Texter Ur Musiktidningen Sonic


SAMLADE TEXTER MUSIKTIDNINGEN SONIC
Lennart Persson
Telegram Bokförlag AB
ISBN: 9789176570555
Lennart Persson var den svenska musikjournalistikens Yoda. Full av vishet, kunskap och kärlek om, för och till musik, skrev han på ett sätt som lockar till att fortsätta gräva i musikhistorien. Ingen annan musikskribent har kostat mig mer pengar. Ingen annan har heller fått mig att upptäcka så mycket musik som gett lika mycket glädje, igenkänning och tröst. Så det är det värt. Och det var han som fick mig att vilja skriva om musik.
Boken klockar in på 740 sidor och innehåller som titeln antyder allt han skrev för tidningen Sonic mellan 2001 och 2009, när han gick bort alldeles för ung. Han skriver om gammal blues, ännu äldre blues, soul, country, rock och reggae. Och en massa annat. Jag har redan införskaffat några konstiga reggaesamlingar med artister jag aldrig hört talas om. Mitt förtroende för Persson gränsar eventuellt till det sjukliga. Men det beror ju på att han nästan alltid hade rätt. Och att det finns så mycket musik att upptäcka att det är tacksamt att ha en guide. På tal om guide, i boken finns ett register som är guld värt. Undrar man över namnet på den där Nina Simone-boxen (To Be Free: The Nina Simone Story var det, just det) går det enkelt att söka på hennes namn.
Boken innehåller också intervjuer och artiklar om Memphis Minnie, Mavis Staples och Tom Waits bland väldigt många andra – och många för mig okända, i alla fall än så länge. Vi får skildringar av Beale Street där Persson får mig att drömma om en rejäl baksmälla efter en natt som aldrig tar slut och soluppgångar som vägrar sluta dansa. Artisternas sammanhang och bakgrund målas upp. Förståelsen ökar. Medborgarättsrörelsen. Mordet på Martin Luther King ekar och sliter sönder även musikvärlden. 
Och ännu fler artister jag måste hitta. Ingen skiva är för dammig för att kollas upp, ingen artist är för okänd för att försöka frälsa läsaren på en låt inspelad i ett skjul någonstans där bomullsfälten täcker hela synfältet. Meningarna håller på att spricka av kärlek till musiken – ibland gillar jag låtar han skriver om även om jag inte hört dem. Det är förstås så musikjournalistik ska fungera. Att skriva så att läsaren måste lyssna.
Han skriver om böcker också. Kan därför även passa på att rekommendera Lars Åbergs Cowboy, en ömsint och sorglig skildring av den amerikanska drömmens långsamma sönderfall, skildrad från skuggsidan. Eller kanske rent av själva Amerikas sönderfall. En sida av det stora landet där drömmen som eventuellt aldrig funnits mer än för de som har pengar definitivt håller på att ta slut. Har Amerika någonsin haft en chans att leva upp till sin egen myt? Kanske bara i musik, litteratur och på film.
Persson var också klok nog att veta att genreindelning är för stofiler. Den enda indelningen som betyder något är den mellan musik som berör oss – får oss att vilja dansa, skrika, gråta, skratta, älska eller göra ännu värre – och den som inte berör oss. Den här boken är så dyngfull av det förstnämnda att ögonen skelar. Behöver jag påpeka att jag rekommenderar den?

Läs mer om liknande: 
Bokrecension: I´ll Take You There - om Mavis Staples och The Staple Singers 
Vad handlar The Band-låten om? 
Bokrecension: Highway 61 - Crossroads On The Blues Highway
Lennart Persson - äras den som äras bör
Publicerades ursprungligen i Jefferson

Etiketter:

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida