Konsertrecension: I Am Panda förtjänar genombrott

I AM PANDA
Plats: Kafe De Luxe.
Tid: Lördagen den 13 december.
Publik: Ett trettiotal.
Längd: 30 minuter.
Bäst: Låtarna, energin och detaljkänslan.

Två gitarrer, bas och trummor. Trallvänliga refränger. Lite lagom många små knorrar i arrangemangen. Utan att anstränga sig allt för mycket går det att dra paralleller till band som Arctic Monkeys (innan de började dejta fotomodeller) och Vampire Weekend (fast mer nerklätt). I Am Panda är uppenbart ointresserade av att stå framför spegeln och posera eller välja snygga kläder innan de går upp på scenen. De går bara upp och drar igång. Att säga att ett band saknar attityd brukar vara menat som något negativt, men här är det en komplimang. Musiken däremot har rejäla mängder attityd.

Oscar Gustafsson, Denniz Thörnquist, Olof Johnson och Victor Lange har hittat en befriande ickestil. Många band - inget nämnt med många glömda - som spelar det som ibland lite slarvigt kallas indiepop/rock lägger mer tid på att posera än på musiken. I Am Panda har dessutom förstått vikten av bra låtar. Gitarrerna är yxiga (solona är lika intensiva som korta), basgångarna pilar fram och tillbaka och är bitvis lika bubblande uppfinningsrika som Paul McCartneys och trummorna skramlar med finess. Och en sångare som ser lite lagom blyg och vilsen ut mellan låtarna har aldrig skadat. Inte en slump att det mest är tjejer längst fram.

I Am Panda är varken först eller sist med att spela den här sortens pop med detaljer som uppmanar till upprepad lyssning. Dessutom har de gitarrerna nästan lika långt upp på magen som morfar har sina byxor. Sanningen är att det kanske anses töffigt, men gör det enklare att spela med precision.

Bandet har än så länge två låtar på Spotify - Roachcock (va?) och Marmalade, men höjdpunkten blir I Wanna Get Out som har en refräng det går att sjunga med i första gången man hör den. Det blir också fullt rättvist allsång - nästan helt utan uppmuntran. Sedan blir Johnny Trask sista låt innan ett äkta extranummer avslutar. Äkta på så sätt att det inte finns med på låtlistan och verkligen spelas för att publiken vill.

När eller om det blir dags för debutskiva är det möjligt att I Am Panda behöver välja större ställen att spela på. För den här sortens pop som bygger på något så gammaldags som låthantverk har en förmåga att aldrig bli omodern. Och som liveband har de en avigt oemotståndlig charm. Växjöbandet - men nej, lovorden är inte lokalpatriotism, bara god smak - förtjänar ett genombrott i en radio och på en scen nära dig. 

Läs mer om liknande:

Gamla Arctic Monkeys eller nya Arctic Monkeys?

Paul McCartney för nybörjare

Makthaverskan kanske låter lite snarlikt också

Tages är fortfarande ett av Sveriges bästa band

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.