Bok och skivrecension: Hello Saferide och Annika Norlin

 
HELLO SAFERIDE - The Fox, The Hunter And Hello Saferide Razzia/Sony
Betyg: 3/5

ANNIKA NORLIN - Texter
Förlag: Teg Publishing

Få tidsfrågor har varit så utmätta som den om när Annika Norlin skulle sammanställa sina låttexter i bokform. Och nu är den här. Norlin slog igenom för snart tio år sedan som Hello Saferide och fick stort erkännande för sina texter, ofta små noveller med titlar som Loneliness Is Better When You´re Not Alone. I boken publiceras texterna i omvänd kronologisk ordning och man kan följa utvecklingen. I början mycket kärlek, oftast av den olyckliga sorten, som i till exempel High School Stalker och låtar som ibland närmast anstränger sig för mycket för att vara fyndiga och skruva till saker. Ju längre fram, det vill säga tidigare i boken, desto mer genomarbetet med en vilja att berätta en genomgående historia. Formuleringsförmågan blir vassare, blicken skarpare och frågorna större. Boken har en inledning där Norlin skriver om hur allt började för henne, en liten självbiografi som är lätt att relatera till om man är uppväxt i skivaffärer och på bibliotek. Hon hävdar annars ofta att texterna inte nödvändigtvis är om henne.

Efter genombrottet med Hello Saferide bytte Norlin spår med vad som var tänkt som en andningspaus på svenska under namnet Säkert! men den planen gick i baklås när Säkert! blev en större framgång än henne engelska projekt. Norlin behärskar det engelska språket utmärkt, men det går att komma närmare en egen röst på svenska. Inte minst framträder hennes norrländska. Nog för att norra Sverige har producerat låtskrivare och artister, men de som valt att dels sjunga på svenska och dels behålla dialekten är relativt lätträknade. En skåning, för att ta en uppenbar motsats både geografiskt och i antal, skulle inte döpa en låt till Jag Blev Som Kvar.

Ett genomgående tema är ensamhet och ofta vald sådan. Det geografiska skiner igenom även på engelska: I took a train that took me to the north and it´s a place/where trees speak louder than the people and if/I have to pick that´s what I´ll choose, sjunger hon i 2008 från More Modern Short Stories From Hello Saferide, andra engelska skivan från just 2008. Ett annat genomgående tema är sökandet efter gemenskap, att känna mer, leva mer. Isarna innehåller textraden slå mig så att nånting händer, en rad som doftar småstad. Det är bättre att ha ont än att inte känna något alls. Och ingen som varit kär i någon till synes ouppnåelig kan missa att le åt raden tänkte råka springa på dig från Får Jag. Norlins texter har blivit mer och mer rytmiska med åren och när man läser de låtarna man är bäst bekant med hör man musiken i huvudet. Bitvis har musiken varit uppenbart sekundär (se även Cohen, Leonard) trots samarbete med till exempel Andreas Mattsson.

På nya skivan The Fox, The Hunter And Hello Saferide (vars texter inleder boken) jobbar hon med ljudsnillet Christian Gabel, mest känd som trummis i bob hund och bakom Thåström, men även verksam som producent, arrangör och artist under namnet 1900. Första singeln I Was Jesus blandar en ordrik text med Norlins bitvis karga melodispråk och Gabels elektroniska dansa-stillsamt-på-stället produktion. Last Night Bus, den kanske dansigaste låten, handlar om nynazism -  att få the wrong attention at exactly the right time. Texterna känns ovanligt politiska. Inte partipolitiska, men personpolitiska. Mindre kärlek, mer knuten näve. Musiken lever mer än den gjort tidigare, även om sången är fortsatt högt mixad. Maia Hirasawa sjunger på tre låtar och Pelle Ossler spelar gitarr på lika många.

Bokens sista kapitel består av texter till en svensk skiva under inspelning. Efter fyra års frånvaro kan vi alltså vänta oss en rejäl dos vasst formulerat norrländsk berättarglädje i år.

Läs mer om liknande:

Ett inlägg om Annika Norlin från när bloggen kröp runt med blöja

Ossler är en upplevelse live

Maia Hirasawa imponerar live

bob hund förtjänar kärlek

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.