tisdag, maj 27, 2014

Crying Day Care Choir gör bra musik men saknar attityd

 Plats: Kafe De Luxe.
Tid: Lördagen den 24 maj.
Publik: Ett femtiotal.
Längd: 40 minuter.
Bäst: Musiken.
Saknade mest: Jävlar anamma.

Tell me where did John Lennon go? He left us too soon. Ingen konsert blir sämre av att inledas med en låt som både handlar om och heter John Lennon. De spelar den på akustisk gitarr, dragspel och melodica.
Det sägs ibland att det har blivit svårare och svårare att höra vad musik har för ursprungsland. Crying Day Care Choir - vissa bandnamn är bättre än andra - låter som om det är sent sextiotal och fest hemma hos Mama Cass från The Mamas & The Papas. För de av er som inte hunnit fylla 55 år kanske Fleet Foxes och First Aid Kit är mer relevanta referenser. Men trion är inte från USA. De bildades i Buenos Aires för fyra år sedan och efter att ha släppt några singlar och EPs har det blivit dags för att debutera i fullängsformat med Leave The Kingdom.
Stämsången är lika uppfriskande som ett glas kallt vatten. Självklart spelar de många låtar från den finfina debuten som har hunnit finnas ute i exakt tio dagar och fortfarande finns tillgänglig i limiterad upplaga på vinyl med snyggt gatefoldomslag.
En intressant sak: Man känner inte att det finns mycket energi mellan medlemmarna på scenen. Det är som om de inte känner varandra. Det påverkar inte musiken negativt, men upplevelsen påverkas onekligen. Den här känslan får man av många band. Men det är nu det blir riktigt intressant. De berättar nämligen att två av medlemmarna är bröder och att en av bröderna just fått barn med den tredje medlemmen. Med detta inte sagt att de borde kramas mellan varje låt och berätta anekdoter från familjemiddagarna. Men lite mer kommunikation skulle inte skada. Dottern är förresten med i videon till Up & Away som just släppts på singel och tillhör en av höjdpunkterna. De framför också July som är deras mest spelade låt på Spotify och inte helt utan anledning. Den har en melodi så självklar att man är säker på att den måste vara stulen från någon gammal klassiker.
Att låtarna är välskrivna och framförs oklanderligt på ett bra sätt med snygg stämsång räcker inte för att folk i publiken ska sluta prata och släppa loss. Musiken är möjligtvis mer söndagsmorgon än lördagskväll. Trion har trots det en och annan låt som skulle passa på en riktig logdans i Catskillbergen i USA med folk som tjoar jeeehaw tills solen går upp igen.
Och förresten, bandet är inte från Buenos Aires. De bor i Malmö och har en studio på Blidö i Stockholms skärgård.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.

Etiketter: ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida