Jord - gränslös musik från gränsen

Plats: Älmhults Folkets hus.
Tid: Tisdagen 4 februari.
Publik: Ett fyrtiotal.
Längd: 75 min.
Bäst: Det har sagts förr, men äkta musikglädje är alltid bäst.
Saknade mest: Några låtar till hade inte gjort ont.

En helt vanlig tisdag i februari i Älmhult kan man lyssna på gruppen Jord som spelar världsmusik från Tornedalen. Det är en udda och spännande upplevelse, inte alltid helt lätt att beskriva. De sjunger huvudsakligen på meänkeli, som betyder vårt språk. I Sverige finns ungefär 50 000 personer som pratar meänkeli och det har erkänts som minoritetsspråk. För otränade småländska öron låter det förvillande likt finska, men kanske lite mer melodiskt. Det kan förstås också bero på sången. Tornedalen ligger på gränsen mellan Sverige och Finland. Och om det här blir mycket samhällskunskap för en musikrecension beror det på att bakgrunden spelar en viktig roll för musiken. Innan konserten delas det ut en liten broschyr om nationella minoriteter och språk och hur det påverkar oss. Sedan börjar bandet konserten med att förklara hur Sverige förlorar Finland 1809 och hur gränsen kom att hamna där den ligger än idag.

Jords tredje skivan Nice Matka (som betyder trevlig resa) släpptes i samband med bandets 10-årsjubileum 2011. Musikens två viktigaste beståndsdelar är stämsången - alla fyra medlemmarna sjunger - och rytmen. Rytmerna befinner sig bitvis i ett harmoniskt mellanlunk som gör att man slappnar av i kroppen och dansar lite trots att man sitter ner. Inspirationen kommer från hela världen och där ligger bland annat Grekland. Den influensen leder lite otippat till ett allsångsförsök på tornedalska. Bandet blandar traditionell musik med egenskrivet. Att försöka sig på att nämna titlarna på några favoritlåtar är dömt att misslyckas.

Det är avslappnande att lyssna på sång på ett språk man inte förstår. Eftersom det fullt logiskt är svårt att hänga med i texterna lyssnar man på ljuden istället för innehållet.

- Texterna handlar om olycklig kärlek. Det är det gamla vanliga. Så om ni inte förstår alla ord behöver ni inte vara oroliga. Blir det någon ändring säger vi till, informerar de omtänksamt.

Johanna Lindgren på flöjt och slagverk, Erling Fredriksson på kontrabas både med och utan stråke, Jan Johansson på dragspel och Susanne Rantatalo på slagverk bjuder, trots gemensamt hemland med publiken, på en smått exotisk musiktradition. Men så är det också längre till Tornedalen än till Rumänien från Älmhult. De avslutar med att enligt finsk tradition säga tack och förlåt. Det var så lite. 

Läs mer om liknande:

Världsmusikfestivalen i Växjö svängde

Music Is The Weapon börjar på max och ökar

OK Star Orchestra är på väg åt alla håll

Världsmusik? Varför kallas musik som den kallas

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.