EGBA har ett jäkla driv på scen

Plats: Palladium.
När: Onsdagen 24 april.
Längd: 105 minuter plus paus.
Publik: Ett trettiotal.
Bäst: Det tunga drivet och glädjen.
Sämst: Att konserten tar slut.

Det dröjer inte många takter i första låten Clean Harry, som tydligen är Dirty Harrys bror, innan det blir uppenbart vilken kraft det finns i bandet. EGBA, namnet kommer från en folkgrupp i nordvästra Afrika, drivs framåt av tunga rytmer. Avståndet mellan den lågt liggande basen och den ibland högt liggande trumpeten är långt.

EGBA kan även betyda Electronic Groove & Beat Academy, som också är namnet på en av gruppens skivor. I botten finns till exempel Sly Stone, även om slutresultatet är något helt annat. Medlemmarna kommer från olika musikaliska håll och det hörs. Det är också en anledning till att det kallas fusion. EGBA betyder på senare år också, får vi förklarat, everything´s gonna be alright.

Få musikälskare är så elitiska som jazzmänniskor och få musikstilar har förgrenat sig så många gånger som jazzen. Och få inriktningar har varit så kontroversiella i jazzvärlden som fusion. När Miles Davis lade grunden för stilen i skarven mellan sextio och sjuttiotal med nu klassiska skivor som In A Silent Way och Bitches Brew - skivan som i stor utsträckning definierade genren när den släpptes 1970, året innan EGBA bildades - haglade förolämpningarna likt tidigare mot bebopen och jazztidningarna vägrade skriva om dem. Musiken var rockinlfuerad och rock ansågs spelas av långhåriga knarkare. Jazzen har alltid föredragit mer propra knarkare. Davis egen anledning till att spela med rockmusiker och elinstrument var så krass att rockmusiker tjänade mer pengar än jazzmusiker. Även om man var världens bästa jazzmusiker.

Trumpetaren Ulf Adåker och saxofonisten Ulf Andersson har varit med sedan starten, Åke Eriksson på trummor och basisten Göran Lagerberg tillkom inte långt senare. Stefan Blomquist och hans klaviatur dök upp sent sjuttiotal och Rafael Sida, nykomling från mitten av nollnolltalet, spelar en rad olika rytminstrument.

Kvällens enda ballad heter Stockholm och avslutas med en hi-hat som hämtad från Shaft och bassolo. Och trots att det är en väldigt bra konsert är ett trumsolo som nästan vägrar ta slut en av höjdpunkterna, även om man bitvis oroar sig för trummisens mentala hälsa. SMHI tillägnas fusionpionjärerna Weather Report och Bland Tomtar Och Kontroller beskrivs som ett möte mellan elektronik och Elsa Beskow. Vad det än ska betyda är låten en av kvällens högsta höjdpunkter.

Musikerna skuttar inte precis runt på scenen, snittåldern ligger en bit över sextio, men det är uppenbart att de har kul och de står ofta och diggar med i varandras solon. Framför sig ser man ofta ett regntungt Manhattan fullt av neonskyltar. Det är förmodligen sjuttiotal, folk drar upp kragen på sina rockar och försöker stressigt få tag på en taxi. Då har vi också besökt så skilda platser som New Orleans, Brasilien och Sierra Leone på vägen.

Läs mer om liknande:

Göran Lagerberg var även med i sextiotalsbandet pophjältar Tages

Göran Lagerberg är också med i folkrockbandet Kebnekajse

En liten hyllning till Miles Davis

Monday Night Big Band kan också spela sjuttiotalsfunk
Charlie Parker var med och uppfann bebop

Publicerades ursprungligen i en kortare version i Smålandsposten.