måndag, mars 25, 2013

Recension: Depeche Mode - Delta Machine

File:Depeche Mode - Delta Machine.png
DEPECHE MODE - Delta Machine
COLUMBIA/SONY
Betyg: 4/5

Inför 1997-års skiva Ultra hoppade Alan Wilder av bandet efter att en under längre tid ha känt sig åsidosatt. Under inspelningen av samma skiva slutade sångaren (och ibland låtskrivaren) Dave Gahan med heroin.
Inför 2009-års skiva Sounds Of The Universe slutade bandets låtskrivare (och ibland sångare - denna gång bland annat The Child Inside) Martin Gore dricka. Vad bandets tredje medlem - de har varit en trio sedan Wilders avhopp - Andy Fletcher gör i bandet är det inte någon som vet. Hans viktigaste insats tycks vara den som socialt kitt mellan de två grinollarna Gahan och Gore.
Första låten på denna skiva nummer femton heter Welcome To My World och av allt att döma är det en värld där antalet monster fortfarande är fler än de fluffiga kaninerna. Det känns tryggt.
När Gore slutade dricka bytte han last - summan är som bekant konstant - och började köpa analoga syntar istället. Det innebär att det här är bandets syntigaste skiva på länge. Förvisso brukar de lite tröttsamt kallas för syntband, men den här gången låter de nästan som ett syntband på riktigt. Några av ljuden kunde platsat på någon av de första skivorna - även om låtskrivandet utvecklats. Och på tal om ljud. Producenten Ben Hillier gjorde också utmärkta Playing The Angel och Sounds Of The Universe.
Om Heaven var ett märkligt val av förstasingel är det, har det visat sig, en jäkligt bra låt. Depeche Mode har alltid varit förtjusta i att skrämma fansen med okonventionella förstasinglar, inte minst Barrel Of A Gun från Ultra kan fortfarande ge folk mardrömmar.
Under Secret To The End, den första Gahan-skrivna låten här, slår det mig hur kul det är med band som 32 år efter sin debut fortfarande vill så mycket, som inte är nöjda med att luta sig mot nostalgi. 
Även om bandet och deras skivbolag pratar om att det låter som Violator, och det är förmodligen vad många fans hoppas, så är det inte så enkelt. Depeche Mode har aldrig varit ett enkelt band.
Något som är svårare att förklara:
 Med tanke på att de under lång tid låtit som om Kraftwerk kommit från Mississippideltat snarare än från Düsseldorf är det lite oväntat att titeln Delta Machine inte använts förrän nu. Slow och Goodbye är utmärkt syntblues där Muddy Waters blir en tysk robot.
Bandets stora svaghet fortsätter också vara deras stora tillgång - oavsett hur de låter rent musikaliskt låter Depeche Mode som Depeche Mode så fort Dave Gahan börjar sjunga.
Få band på samma nivå har utmanat sin publik lika mycket och ofta som den här Basildon-trion. I övrigt skriver Gore texter om det han alltid skrivit om. Kärlek och smärta.
Here I am king/I decide everything/I let no one in/No one/No one - My Little Universe
Lyssna på Delta Machine i stereo på Spotify!

Läs mer om liknande:
Depeche Mode för nybörjare
Kraftwerks skivor har släppts remastrade
Så spelar du blues
Anton Corbin har tagit några ruskigt snygga bilder på Depeche Mode

Etiketter:

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida