Kungarna från Broadway kungar även i Växjö

ELDKVARN
Plats: Konserthuset
Tid: Fredagen den 14 december.
Längd: 100 minuter.
Publik: 768 (fullt).
Bäst: Det finns onekligen en och annan låt att välja som höjdpunkt.
Allra bäst: Fulla För Kärlekens Skull.
Saknade mest: Något från skivan Limbo.

Som musiknörd blir man lite irriterad på att medverkan i ett tv-program eller två slår så mycket hårdare än 41 (!) års envist turnerande, även om det är svårt att inte gilla Pluras kagge. Och envist är rätt ord. Det är oklart hur många trender som passerat sedan debuten, men oavsett medvind, motvind, sidvind, kastvindar eller stiltje har de stått där. Oavsett om folk har velat lyssna eller inte har bandet spelat överallt där det funnits scener.

I Växjö har de under de senaste åren - och det har varit år med rejäl medvind - spelat på Palladium och Kafe De Luxe och när det blev några timmar över var de på Tyrolen utanför Alvesta och medan Tony Thorén bytte strängar på basen spelade Plura och Carla akustiskt i en källare i Alvesta. Thorén och bröderna Jonsson har varit med sedan starten. Trummisen Werner Modiggård (hans son Adrian är med och körar och spelar slagverk) har med ett avbrott varit med sedan slutet av sjuttiotalet och Claes von Heijne har varit med och spelat klaviatur sedan 1986.

De bra låtarna under konserten är för många för att nämnas, men några av de allra bästa är Vår Lilla Stad - signaturen till Pluras Kök - På Andra Sidan Regnet, Alice, En Liten Kyss Av Dig och Kungarna Från Broadway. Den sista känns relevant en sån här kväll. Carla sjunger Lilla Sofie och Adrian tar hand om Jag Har Gjort Det Igen. Det är genomgående upptempo, handklapp och allsång.

Modiggård, som har hög feber och förtjänar en guldstjärna för sin insats, har sagt att Eldkvarn ”ger sig hän" när de spelar. Det är en bra analys. Febern gör dock att Plura pratar mer än vanligt mellan låtarna, bland annat förklarar han hur många knappar det numera finns på scenen och bjuder både på sig själv och Lasse Berghagen.

De avslutar med Ikväll på piano och gitarr. Innan dess har Plura och Carla även spelat Tennsoldater akustiskt ”bara för att Werner ska få vila. Vi kanske skulle valt en låt jag kunde texten till”. Men av applåderna och jublet att döma är ingen skada skedd.

Hundåren som Plura sjunger om i Pojkar, Pojkar, Pojkar är sedan länge över, men de fyra hjulen fortsätter rulla. Eldkvarn har inget att bevisa längre men sparkar ändå röv med många debutanter. Och inte för att det var bättre förr utan för att de har nått ännu en karriärtopp. Respekt.

Läs mer om liknande: 

Eldkvarnboken Den Stora Landsvägen

Studiebesök i Eldkvarn-land (Norrköping)

Resa Genom Ensamheten med Plura som guide

Eldkvarn - rätt band på fel plats

Texten publicerades ursprungligen i Smålandsposten.