fredag, mars 18, 2011

För 25 år sedan sprängde Motörhead ljudvallen

[motorhead_no_sleep_till_hammersmith_front.jpg]

Den här veckan har
Tommy K Johansson Fager varit Prao-elev här på på Fula Fula Ord-redaktionen. Idag är det hans sista dag och han frågade om han kunde få skriva något. Eftersom vi inte kan tacka nej till hans alltid lika glada lilla ansikte lät vi honom skriva om ett av hans favoritband - hårdrockslegendarerna Motörhead med Lemmy i spetsen. Grabben kan skriva. Dessutom har han valt en väldig bra skiva att skriva om. Läs och njut!

Lemmy Kilmister är en levande hårdrockslegend som både inspirerat och fascinerat musiker och fans. Med en cocktaildiet på Jack Daniels med Coca Cola, cigaretter och amfetamin har han sedan 1975 styrt den ostoppbara maskin vi känner som Motörhead.

I slutet av mars 1981 gjorde Motörhead tre konserter i Leeds och Newcastle. De spelades in och gavs ut under namnet No Sleep 'til Hammersmith. Det blev Motörheads första liveskiva, och även deras första platta som toppade den engelska albumlistan.

Då turnén aldrig nådde fram till Hammersmith Odeon (numera Apollo) kan vi anta att Lemmy inte sov förrän 1984, då de äntligen gjorde debut i den välkända Londonbaserade konsertlokalen. Samma år lanserade Motörhead hårdrockshistoriens bästa låttitel; Killed by Death.

Döden är som bekant ett genomgående tema inom heavy metal. Lemmy fortsätter dock att ducka för liemannen, och på julaftonen 2011 kommer han att fylla 66 år. Att han fortfarande lever är ett under som förmodligen till och med Keith Richards har svårt att förstå.

När Motörhead för några år sedan spelade i Göteborg lyckades jag bli inbjuden till efterfesten, och fick då möjlighet att se Lemmy på nära håll. Jag hade förväntat mig ett vrak, men icke. Sitt leverne till trots stod han rakryggad med slät hy i ansiktet och glasklara pigga ögon. Hans rossliga stämma låter precis lika hård idag som 1975.

You know I'm born to lose, and gambling's for fools,
But that's the way I like it baby,
I don't wanna live forever,
And don't forget the joker!

No Sleep 'til Hammersmith vrålar sig igenom alla de numera klassiska Motörhead-låtarna. Originalet innehåller elva låtar, men den Deluxe-utgåva som finns på Spotify innehåller 18 låtar.

Skivan från 1981 inleder med Ace of Spades, Stay Clean och Metropolis, för att fortsätta genom The Hammer, Iron Horse, No Class, Overkill, (We are) the Road Crew, Capricorn, Bomber och Motorhead. Elva klassiska låtar varav de flesta än idag dammas av inför varje Motörhead-spelning.

Motörhead är ett av få band som jag tycker är lika bra live som på skivorna. Deras spelning på Sweden Rock 2007 tillhör en av mina absoluta favoriter. Bomber-riggen var på plats och ljudvolymen var uppskruvad till 11. Man brukar säga att Motörhead kännetecknas av att de spelar mycket högre än alla andra, och det stämmer. Efter en konsert med dem är du döv i en månad.

Så vrid upp volymen på datorhögtalarna till max, starta No Sleep 'til Hammersmith hos Spotify, och vråla med i refrängerna. Sina 25 år till trots är låtarna än idag lika härligt brutala.

Precis som det ska vara, you bastards!

Lyssna på No Sleep ´til HammersmithSpotify



PS. Redaktionens favoritlåt med Motörhuvud är Damaged Case DS.

Etiketter:

2 kommentarer:

Anonymous Tommy sa...

Yeah! Att Motörheads skinnsmiskade dessutom har svenskt blod pumpande i sina vener, gör det knappast sämre.

(Enda anledning till att jag skrev denna kommentar, var för att jag ville använda ordet "skinnsmiskare".)

9:30 em  
Blogger Ola Claesson sa...

D´oh! Varför använde du inte detta förtjusande substantiv i texten istället, ju!

(Enda anledningen till att jag skrev denna kommentar var att jag ville nämna Zooey Deschanel.)

2:49 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida