tisdag, juni 24, 2008

40 år sedan The Beatles påbörjade The Beatles

Sommaren 1968 var kreativ, tom med The Beatles mått mätt. George Harrisons intresse för allt som hade med Indien att göra gjorde att de åkte dit under våren och odlade skägg. Som ett resultat av den relativa drogfrihet de mer eller mindre genomtvingades i bergsbyn de bodde i frigjordes kreativitet vars resultat mer än väl skulle komma att räcka till både ett dubbelalbum och några av deras bästa sololåtar, varav t ex Lennons Child Of Nature tre år senare skulle se dagens ljus som rysaren Jealous Guy. Johns vanligtvis LSD-indränkta hjärna vaknade till liv och på kort tid skrev han fler låtar än han gjort de senaste två åren. Sammanlagt skrev John, Paul och George mer än trettio låtar i Indien.
I skarven maj/juni påbörjades så inspelningen av den egentliga uppföljaren till 1967-års Sgt Pepper´s Lonely Hearts Club Band.
Bandet hade nu egentligen slutat fungera som grupp. Många av låtarna framfördes främst av den som skrivit den och de andra fungerade som inhyrd kompgrupp.
Den utdragna inspelningen bestod mao av vad som kunde varit fyra soloalbum (Ringos hade förvisso bara blivit en singel, men ändå). Paul klarade sig t ex utan de andra på fem låtar. Det här tillvägagångssättet gjorde den brokiga skaran låtar till deras mest spretiga samling.
Politisk satir (Piggies skulle i Charles Mansons öron resultera i mord) blandas med samhällskommentarer, folkballader, vaggvisor, country, pop, rock, blues, jazz, soul, hyllningar till onani, rent oväsen och rent nonsens. Allt var tillåtet och ingen sa nej. George Martin, som under inspelningsens gång blev allt mer tunnhårig, tyckte förvisso att de skulle välja ut de bästa låtarna och göra en väldigt bra enkel-LP, men ingen lyssnade. Ringo har i efterhand tyckt att de borde gjort en vit och en vitare skivare, men alla bara tutade och körde. Paul satt i en studio och gjorde Blackbird för sig själv, John satt med nya tillskottet Yoko och pillade med trafikolyckan Revolution 9 i en annan och George funderade på ett stråkarrangemang i en tredje. Ringo hoppade av bandet, när han återvände spelade de in Yer Blues live i en liten sidostudio, smittades av sin egen energi och bestämde sig för att göra en hel skiva efter samma recept vilket skulle resultera i Let It Be sex månader senare. De inspelningarna skulle få sommaren -68 att framstå som idyllisk och välplanerad.
När den trettio låtar långa skivan med namnet The Beatles - mer känd som The White Album - till slut kom ut i november 1968 blev det uppenbart att storhetsvansinne i The Beatles tappning var något bra. Skivan har sina svackor, men är - nästan - aldrig tråkig. Den är jordnära och flummig samtidigt, briljant och bortom all räddning, på samma gång mer sammansatt och sönderfallande än något annat de gjorde. Många artister har gjort skilsmässoskivor - Bob Dylans Blood On The Tracks och Bruce Springsteens Tunnel Of Love är två av de mest kända. Den vita skivan är The Beatles motsvarighet (Let It Be är vårdnadstvisten och Abbey Road är låt-oss-vara-vänner-för-barnens-skull-kramen). Man slits mellan hopp och förtvivlan, ibland skrattar man - ibland är man kall inombords. Efter en vecka hade den sålt två miljoner exemplar i USA.
De bestämde sig förresten för att numrera omslagen och göra världens största begränsade upplaga. Medlemmarna själva fick nummer 1-4 och John paxade omedelbart nummer ett.
Även om The White Album inte är den mest omskrivna skivan de gjorde är det den som världens Beatlesnördar har svårast att enas om (för ojämn? bättre som enkel-LP? tråkigt omslag? Revolution 9? Ob-la-di, Ob-la-da?).
Should it have been a single album? It sold, it was the bloody Beatles White Album, shut up!
- Paul McCartney
Skivan är en märklig upplevelse som bara kunde genomföras av ett band som inte längre hade något att bevisa, som redan skrivit in sig som popmusikens överstepräster utan att någon kunde säga emot.
Och vad betyder egentligen textraden here´s another clue for you all/the walrus was Paul i låten Glass Onion? Deras texter hade börjat analyseras in absurdum. Är raden ett sätt att tacka Paul för att denne höll ihop bandet när managern Brian Epstein gick bort året innan? Det är en populär teori. Betyder den bara att det var Paul som hade valrossuniformen på sig på omslaget till Magical Mystery Tour? Eller var det bara ett roligt rim för folk att fundera på? Mest troligt, ja.
Snart skulle George åka till Woodstock och umgås med sina kompisar Bob Dylan och The Band, Paul skulle gifta sig med Linda och John strax därefter med Yoko. Ringo fortsatte sin vana trogen att vara Ringo (och spela in filmer) och på kvällen gick solen ner som vanligt.

Etiketter:

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida